När jag först kom till min nya familj hade jag nästan ingen päls så min matte och husse tyckte nog att det var lite jobbigt för jag hatade verkligen att vara ute. Jag försökte in i det längsta att hålla mig så att jag i lugn och ro kunde göra mina behov inomhus.

Jag bor med min matte och husse i Stockholm och där trivs jag bra, men inget kan slå ett besök hos mattes föräldrar i Östersund. Där får jag vara lös hela tiden och nosa i sorkhålen och busa i skogen, där är det super. På vintern åker vi även till stugan i Storlien och där är det också jättehärligt, där får jag springa som en galning på fjället och åka skoter, det är alla tiders.

Jag måste ju berätta att jag går på dagis! Kanske världens coolaste dagis. Det heter Miltons Språk och där röjer jag hela dagarna. Anledningen till att jag går där är att jag hatar att vara själv. Matte och husse envisas hela tiden med att stänga in mig med det brukar jag strängt sätta mig emot. Jag brukar skrika och yla allt jag kan så att de hör att jag inte ska vara där. Det är min specialitet men på sista tiden har det verkat som om det inte funkar för enda reaktionen jag fått på sista tiden är att jag blivit tillsagd eller så har jag inte fått nån reaktion förrän jag blivit tyst så det verkar inte funka så bra.

Sommaren 2005 fick jag tyvärr en diagnos på en hudsjukdom som heter generell demodex. Matte åkte egentligen in med mig för att jag hade knottror i nacken och hon trodde det var fästingmedlet som hon hade droppat i min nacke. Jag höll på att storkna när de tog fram en kniv (skalpell) som de skrapade i min nacke. De passade på att skrapa på ett annat ställe också som jag hade tappat päls på och där var det en massa demodexkrabaterna som sprang omkring och nafsade i mina hårsäckar. Så det var nog tur i oturen att matte upptäckte det så tidigt så att jag kunde få behandling så fort som möjligt. Knottrorna i pälsen som jag egentligen åkte in för var bakterier som tydligen är en följdsjukdom som man får med demodex. Mot demodexen har jag behandlats med ett medel som heter Advocate, en jätteläskig vätska som matte droppar i nacken och sen går det in i huden och blodomloppet. Första gången jag blev behandlad så kliade jag mig i nacken och så råkade jag slicka på min tass… ohboy.. vad jag ångrar det idag. Jag blev jättesjuk och spydde och spydde och fick små kramper, ungefär som när jag hade vaccinerat mig. Jag gick ner i vikt jättesnabbt och hade svårt att återhämta mig. De följande gångerna som jag behandlats har jag mått bra, har bara behövt använda tratt en gång. Sammanlagt så har jag behandlats fem månader och som tur var har det täckts av min uppfödares försäkring för det var ganska dyrt faktiskt. Jag önskar verkligen inte någon annan den här sjukdomen för dels är det dyrt men det var verkligen ingen lek att få den där läskiga medicinen. Demodexen har tyvärr lett till att jag inte kommer att få ”flörta på riktigt” med andra tjejpinschrar.. så himla orättvist men det är väl bara att acceptera antar jag.. Matte hälsar och tackar för allt stöd vi har fött under en tuff period i vårt liv. Speciellt tack till Sandra!

Jag har varit på några utställningar och det har gått jättebra. I Gävle blev jag BIG: 5a i valpkursen och i Österbybruk blev jag BIG:7a och i Östersund blev jag BIG:3a så det har gått ganska bra kan man säga. Det har ju så klart lett till att matte grät krokodiltårar när hon fick reda på att jag hade demodex eftersom jag inte får ”busa” och få små alfonzar.